onsdag 1 oktober 2014

Clos des Papes - Vertikalen






Kommer ni ihåg Seinfeld-avsnittet "The Serenity Now?" Frank Costanza har fått rådet att säga "serenity now" varje gång blodtrycket stiger och ilskan kryper fram. Nu slutade inte allt så bra den gången, men jag har sagt samma sak själv under de senaste veckorna. För, visst är vi argare än någonsin va? Eller är det all social media som synliggör all ilska?

Valet. Högerns hånfullhet mot vänstern. Vänsterns missriktade ilska mot högern. Rasismen. SD. Favoritlaget kan inte förlora utan att man märker ett besinningslöst hat mot tränare och spelare på twitter. Till råga på allt så måste hälften av befolkningen bli rent ut sagt överjävligt förbannade för att dom inte får säga n-kung när dom läser Pippi. Jag blir så trött. Och arg. Är inte risken att vi alla går runt och bär på en stor ilska som en dag imploderar hos oss?

"Serenity now, insanity later"

Nog om det. Vad kan egentligen vara bättre medicin mot ilska än att hamna i Södra Rhoñe ett par timmar på söndagskvällen? Det var dags igen för en trevlig vertikal hos Robert på Gefle Vinkällare. 11 årgångar av Clos des Papes Rouge fungerade fint som blodtrycksmedicin.

Några korta nötter:

2011. Klassisk näsa med svartvinbär, jordgubbar och kryddor. Power och koncentration uppblandat med lite finess. Ebbar ut i en viss eldighet.

2010. Här var det ett ett annat djup, både i färg och i frukten. Massor med cassis och anis. Grym balans och rödbärig in absurdum. Ett (för ungt) vin som hade fin längd på eftersmaken, men som stängde ner lite efter någon timme.

2009. Oj så trevliga örter. Lägg till lite läder och skön frukt så har du ett jäkla elegant vin. Sa någon burgundiskt? Skulle gärna ha ett par i källaren.

2008. Initialt lite stängd. Komplexiteten och balansen finns kanske inte där ikväll. Bara frukt och inte så mycket mer. Ok, men glöms bort lite i konkurrensen.

2007. Skog och kryddighet i en grym koncentration. Fina mognadstoner med mörkbäriga inslag. Lite blod och kött samsas med läder. Riktigt bra men jag faller nog hårdare för dom mer eleganta årgångarna. Vad händer efter ytterligare år?

2006. Här är det mer elegant igen. Väldigt framfusig (och busig) rödbärig näsa. Jordgubbar, cassis och lakrits. 

2004. Mycket trevlig. Finkalibrig tobak och jäkligt trevliga röda bär. Lena tanniner och fina syror. Mångas favorit, men jag tyckte den kanske var lite väl återhållsam. 

2003. Nja. I doften är den lite väl märkt av det varma året. Hade gärna provat ett par år tidigare. Massor av russin, fikon och Malaco lakritsremmar. Min dotter på fyra månader som gärna mumsar i sig katrinplommonpuré hade kanske uppskattat doften mer. I munnen så fungerar det mycket bättre. Nedslipade tanniner och inte så mycket att anmärka på.

2001. Dricks alldeles strålande bra nu. Fin mognad med örter och skog. Skarp i munnen med alldeles utmärkt balans. Långt elegant avslut. Ett av kvällens bästa viner. 

1995. (Magnum) Fantastisk doft med burgundisk flagg. Mogna hallon och lite körsbär. Finstämd i munnen. Man kanske kan önska sig lite mer frukt i munnen men jag gillar det skarpt ändå.

1981. Oj så läcker doft. Den har inte legat för länge, utan det finns fortfarande en kraft bakom den flörtiga näsan. Skönt rödfruktig i munnen med hallon och jordgubbar. Vackert! 


En strålande uppvisning! Tack för det.




2 kommentarer:

  1. Hehe, har det någonsin slutat bra för någon i Seinfeld? ;-)

    Imponerande provning! Som sagt, det hade varit roligt att höra lite andra röster om 2005:an, men men. 2009:an lät ju läcker!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr. Du får helt enkelt korka upp en flaska. 2009 var väldigt bra, som de flesta årgångarna. Sen kanske jag inte är mogen till att göra rättvisa bedömningar på en sådan här kväll. Det flöt nog ihop lite.

      Radera