Det har druckits rätt mycket riesling på den här adressen under våren. Det är något visst med värmens antågande och tysk skönsång i flytande form. Och nu har tom den vita sparrisen hittat till norra Uppland.
Vinet startar upp med en elegant, lite återhållsam doft. Ett stänk av burkananas och några skopor sten följer upp. Efter en stund så växer det fram lite lime, päron och vitpeppar. Fin näsa, men fortfarande av det lågmälda slaget. Vi smakar istället.
Boom! I munnen så fullständigt exploderar vinet. Perfekta syror och krispig stenighet. Kraftfullt utan att vara för mycket. Frukten skyms inte bakom syrorna utan tar sig fram med gröna äpplen, lime och ännu mer ananas. Eftersmaken bara fortsätter och fortsätter och tar hela tiden nya krafttag för att tvinga sig kvar i munnen. Så jäkla golvad. Ett underbart vin, med ett lika underbart namn.
Har lyssnat mycket på "Tusk" av Fleetwood Mac de senaste veckorna. Ett album som jag hela tiden återkommer till. Tänker på "Sara" när jag sniffar på vinet. Återhållsamt, vackert och egensinnigt. Ett spår framåt ger oss energiknippet "What Makes You Think You're The One". Energi in absurdum. Frenesi från första tonen. Men ändå vackert. Samma styrkor som vinet visar upp i smakerna. Låtarna är helt skilda åt i uttryck, men hör ändå ihop.
